Annie Ernaux fick nobelpriset i litteratur 2022 för ´det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar´. Svenska akademiens formulering passar väl in på Ernaux’ självbiografiska roman Åren.
Ernaux avslutar romanen med att berätta om varför hon kommer att skriva den. Hon vill ge form (Ernaux’ kursivering) åt sin framtida frånvaro. Hon vill ta tag i den tid som varit hennes på jorden som hon har registrerat genom att leva.
Resultatet blir ett unikt sätt att fånga och beskriva ett liv, eller är det inte så. Kanske är det bara tidens gång hon beskriver. Romanen intresserar mig, kanske för att jag har många gemensamma minnen med henne. Men romanen berör mig inte utan känns kall och frammanar tankar kring livets allmängiltighet och intighet när den provokativt avstår från känslobeskrivningar.
Kanske ville Ernaux förstärka själva flödet av minnen genom att avstå varje indelning av texten. Jag tycker emellertid att den hade vunnit i tillgänglighet genom att indelas i kapitel.
Åren gjorde mig besviken, ändå vill jag läsa någon mer bok av Ernaux.
Mitt omdöme 5 av 10
Recensent Anders Filipsson
Författare Annie Ernaux
Översättning Maria Björkman
Förlag Norstedts år 2020
Utgiven första gången 2008
Antal sidor 280
Comments