top of page
Anders Filipsson

Kråkorna skrattar – Sena dikter av Ragnar Thoursie

Uppdaterat: 23 feb.

Knappast någon annan svensk 1900-talslyriker har med så liten produktion kommit att få så stor litteraturhistorisk betydelse skriver Lars Lönnroth och Sven Delblanc om Ragnar Thoursi i Den svenska litteraturen. Liknande formuleringar finns i svenska litteraturöversikter. Ändå är jag nog inte ensam om att bara känna Thoursie till namnet. Man kan fråga sig varför. Kanske beror det på hans magra produktion eller att han mest skrev diktsamlingar. Först 2001 utkom hans första roman. Han föddes 1919, fadern var lokförare och modern hemmafru. Fadern var mycket aktiv inom Jehovas vittne och ansåg att litteratur var lögn och bedrägeri. Sanningen fanns i bibeln. Ändå berättar Thoursie att hemmet var varmt och tillåtande. Thoursie tilläts förvärva en annan åsikt om litteraturen men lämnade han aldrig helt föräldrarnas bibel. Thoursie debuterade med diktsamlingen Emaljögat 1945 som Litteraturhandboken menar var fyrtiotalets mest originella och betydelsefulla litterära verk. Han blev alltmer erkänd som modernistisk nyskapare under fyrtiotalet och fick många litterära priser. Några var Svenska Dagbladets litteraturpris 1952 och Svenska Akademiens kungliga pris 2008. Hans författargärning har inspirerats av bland annat Artur Lundkvist, Harry Martinsson och Karl Vennberg.

Ragnar Thoursie

Den sparsmakade produktionen förklaras av att Thoursie aldrig såg sig som heltidsförfattare utan ville delta i välfärdsreformernas tid på ett mer konkret sätt. Den litteraturintresserade och hängivne retorikern Olof Palme upptäckte Thoursies precisa bildspråk och citerade honom gärna i sina folkhemstal. Palme hämtade ofta inspiration ur Sundbybergsprologen från 1951och använde slutraderna mer än en gång under femtio- och sextiotalen när han manade fram sin bild av det svenska välfärdsbygget.

En öppen stad, ej befäst, bygger vi gemensamt Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet

Thourise var dock aldrig politiskt aktiv eller ens medlem i socialdemokratiska partiet.

Trots sin litterära talang ägnade sig Thoursie åt den svenska statsförvaltning i över 30 år, främst inom Arbetsmarknadsstyrelsen AMS där han blev byråchef. Först när han drabbades av den tragiska tågolyckan i Lerum 1987 återgick han till litteraturen. Själv klarade han sig med lindriga skador men olyckan var omfattande med nio döda och många skadade då två persontåg frontalkrockade i rasande snälltågsfart. Loken blev så demolerade att de var svåra att lokalisera efter olyckan. Orsaken var en mänsklig feltolkning av en växel. Åldrad med religiösa tankar och själsligt påverkad av olyckan gav han ut diktsamlingen Kråkorna skrattar 1989. Thoursie definierade sig som icke troende men han var starkt påverkad av sin uppväxt och biskop Krister Stendahls tankar kring odödligheten som också blev en inspiration till diktsamlingen.

I Kråkorna skrattar förbereder sig Thoursie på den oundvikliga och annalkande döden. Han skriver tungt och vemodigt, klart och inåtblickande. Han frilägger en vacklande gudstro och känner ingen tröst inför döden. Tur att ingen hör mig – mer än Herren i det höga! Därifrån han sett så mycket djävelskt. Buchenwald, Vietnam, Kambodja, Nicaragua och Gulag. Frågan är om han alls bryr sig om mig när jag ligger här i Växjö vaken i min vita särk och själen ylar.

Jag är i samma ålder som Thoursie var när han skrev diktsamlingen och många träffande iakttagelser stämmer mig till eftertanke. Det var en chanstagning att låna boken. Jag känner mig belönad.


Mitt omdöme 6 av 10

Recensent Anders Filipsson Författare Ragnar Thoursie Förlag Bonniers Utgivningsår 1989 Antal sidor 72

56 visningar0 kommentarer

Comments


bottom of page