Jane Austen var en engelsk författare som föddes 1775. Hon var nummer sju av åtta barn, alla pojkar förutom Jane och den två år äldre Cassandra som hon knöt nära band till. Austen hade en rad romantiska förhållanden men inget ledde till äktenskap. Förmodligen fick hon en rad idéer till sina kärleksromaner från sina egna upplevelser. Hon hängav sig till skrivandet fram till sin tidiga död 1817.
Austen skrev bara sex romaner men alla är anmärkningsvärt väl genomarbetade inte minst i sin noggrannhet med orden. Gustave Flaubert som föddes fyra år efter Austens död tog upp hennes fallna mantel med sina fyra romaner som är framställda med lika stor precision för ordval, interpunktion och meningsbyggnad.
Austen skildrar i sina kärleksromaner det engelska samhället under 1700-talet och tidigt
1800-tal. Hennes mest kända verk vid sidan av Emma (1816) är Förnuft och känsla (1811), Stolthet och fördom (1813) Mansfield Park (1814). Alla räknas som klassiker och läses av generation efter generation.
Romanen Emma handlar om dottern till ortens patriark den ängslige och åldrande änkemannen Mr. Woodhouse. Emma Woodhouse, är en intelligent och inbilsk ung kvinna på tjugoett år som samtidigt uppvisar många empatiska drag inte minst gentemot sin ensamme far. Hon är i sina egna ögon en överlägsen människokännare och äktenskapsmäklare. Själv är hon mycket bestämd vid att aldrig gifta sig. Hon planerar att leva sitt liv för fadern och vännerna. Så småningom och till sist brutalt slår sanningen ner i Emma. Hon inser hur fel hon haft om människor kring sig och fram för allt om sig själv.
Emma är en roman som kan läsas på flera nivåer av förståelse. Naturligtvis är det en kärleksroman och kan läsas som sådan rakt av, åtminstone om man är i de nedre tonåren. Vi får följa berättelsen genom Emmas upplevelser och tankar. Trots det känner man som (mogen) läsare ofta att man förstår mer än Emma som är hindrad av sin bristande erfarenhet och nästlad av sina känslor. Austen låter läsaren på ett raffinerat sätt, långt före Emma, ana både att hon är förälskad och i vem. I det här avseende påminner boken om långt senare tiders deckare där ledtrådar läggs ut på ett intrikat sätt under berättelsens gång. Så kan den skarpsinnige förstå hur drabbande vändpunkten i Emmas liv kommer att bli på samma sätt som kriminalromanen låter den vakne läsaren förstå vem mördaren är. Romanen är samtidigt mycket underhållande inte minst då Austen ofta använder parodi och ironi när hon beskriver sina karaktärer. Så var Mrs Bates dotter till exempel ”…ovanligt populär för att vara en kvinna som varken var ung, vacker, rik eller gift”.
Boken ger läsaren i förbigående och ganska brutalt en inblick i betydelsen av klasskillnader under engelskt 1700-tal. Inte minst visas de stenhårda krav som mötte kvinnorna, där äktenskap och inte hårt arbete var det främsta medlet för att nå ett bättre liv. Frågan som svävar genom romanen är inte vem Emma ska gifta sig med utan vilket liv Emma kommer att få. Här lämnas inga svar samtidigt som romanen förebådar floden av feministiska skildringar under samma sekel till exempel av systrarna Brontë eller för den delen av vår egen Fredrika Bremer som har kallats den svenska Jane Austen.
Betyg 7 av 10
Recensent Anders Filipsson
Författare Jane Austen
Översättning Rose-Marie Nielsen
Albert Bonniers förlag
Utgavs fösta gången 1816
Antal sidor 584
Comments