top of page
  • Johan Sääf

Mordet på Kommendören

Mordet på kommendören är en roman av Haruki Murakami. Den är i svensk översättning uppdelad i 2 böcker. Det är i och för sig inget nytt, till exempel 1Q84 var uppdelad på 3 böcker. Den engelska versionen är bara en bok. Tydligen har man kortat ner texten en del och det tycker jag kan vara en fördel.

Haruki Murakami är född i Kyoto och är en av Japans mest kända författare. Hans västerländska berättarstil med återkommande motiv och teman av drömlika och övernaturliga element har influerat många författare. Han har skrivit mängder av kända böcker som t ex Norwegian Wood, Kafka på stranden, Fågeln som vrider upp världen eller 1Q84. Han har även skrivit verklighetsbaserade böcker som Författare till yrket och Underground, en bok om gasattacken i Tokyos tunnelbana av domedagssekten, Aum Shinrikyō. Han har även fått motta många priser, som Jerusalempriset, Franz Kafka Priset, Tanizaka Prize, HC Anderssens litterära pris etc. Han har även figurerat som kandidat till Nobelpriset även om en del kritiker hoppas på att han inte får det. Han är nämligen inte helt okontroversiell. Fantasy och magi är inget som går hem hos Nobelpriskommittén.

Romanen inleds med en prolog. Därefter inleder berättarjaget, en framgångsrik trettiosexårig porträttmålare, som man aldrig får reda på namnet på, sin berättelse.

Berättelsen tar sin början när frun talar om för honom att hon har en älskare och tänker lämna honom. Han reagerar med att omedelbart avboka alla sina uppdrag, sätter sig i bilen och ger sig ut på vägarna. Han kör omkring mellan olika hotell tills en ungdomsvän erbjuder honom att flytta in i sin fars hus högt upp på ett berg, medan fadern ligger på ett ålderdomshem. Fadern heter Tomohiko Amada och är en berömd japansk målare.

Han slår sig till ro i sin nya omgivning och börjar undervisa konstintresserade på den lokala skolan. En dag hittar han en gömd tavla på vinden. Tavlan heter ”Mordet på kommendören” och är målad av Tomohiko Amada. Motivet på tavlan “Mordet på kommendören” tycks vara ett brutalt mord på 500-talet men anspelar samtidigt på Mozarts berömda opera Don Giovanni som skrevs i slutet av 1700-talet. Ett antal frågor uppkommer dock omedelbart angående Amadas liv. Varför avbröt han sina studier i Wien och återvände till Japan? Vad låg bakom brytningen från en europeiskt influerad modernism till ett traditionellt japanskt måleri?

Efter att huvudpersonen upptäckt tavlan börjar det även hända en massa saker. Han som från början var en ganska traditionell porträttmålare började skapa tavlor av en helt ny karaktär. Han ser nu saker ur en annan synvinkel. Varför vet han inte. Att huvudpersonen är målare är ett ganska nytt grepp av Murakami. Musiken spelar en stor roll i den här romanen och i de flesta tidigare romaner av Murakami, men i den här romanen spelar konsten en ännu större roll.

Tavlan ger även upphov till en idé. En idé i form av en 60 cm stor materiell figur från tavlan. Figuren följer fortsättningsvis huvudpersonen och hjälper till för att huvudpersonen skall kunna komma ner i underjorden. Vilken idé figuren representerar förklaras aldrig.

Andra händelsekedjor är att huvudpersonen hittar ett hål i marken bakom huset där en bjällra ljuder varje natt vid halv två. Alla insekter tystnar en timme. Dessutom bor det en mystisk stenrik IT-miljardär i ett lyxigt hus på ett berg mittemot. Han beställer ett porträtt av sig själv för en stor summa pengar. Han heter Menshiki – som betyder: slippa undan färg - är en man som gömmer sig bakom sina pengar. Han gör inga affärer längre och sysslar med att spionera på den flicka som kanske är hans. Han vågar inte ta kontakt direkt utan spionerar och inleder ett förhållande med flickans faster. Han beskrivs som en parodi på den japanske mannen. Korrekt, socialt anpassad och totalt fri från att visa känslor och kunna ta ansvar. Murakami gestaltar ofta sina karaktärer genom maten de äter eller kläderna de har på sig, vilken bil de har, både årsmodell och färg. Det är ganska få karaktärer i romanen och det gör det ganska ganska enkelt att följa berättelsen även när alla bisarra och magiska saker händer. Jag tycker om skiftningar i berättandet som Murakami har. Han går från de långsamma, lugna, ensamma dagarna när han omsorgsfullt i detalj beskriver vad han gör, som ateljéarbetet, hur han lagar mat och äter och lyssnade till musik med en whisky. Tempot är lågt och utdraget för att snabb vändas till de osannolika diskussionerna med en 60 cm lång figur och ett mord för att huvudpersonen ska kunna göra nedstigningen till underjorden.

Olika typer av influenser letar sig även in i boken. Vandringen i underjorden genom metaforernas landskap påminner om ett grekiskt drama. Han får muta färjkarlen med en souvenir från flickans skolväska för att komma över floden (Styx).

Murakami är som bäst när han låter berättelsen flyta på. Det viktiga är att skapa rytm i berättelsen. Han säger själv att berättelsen ska vara som musik. Det innebär att ibland finns det en del lösa trådar som inte knyts ihop och som blir hängande utan förklaringar. Allting påminner om en dröm och de är ju inte alltid logiska.



Mordet på kommendören del 1 + 2

Recensent: Johan Sääf

Författare: Haruki Murakami

Översättning: Vibeke Emond

Förlag: Norstedts

Utgivningsår: 2017

Antal sidor: 408+ 543

42 visningar0 kommentarer

Comentários


bottom of page