Inledning
Franz Kafka föddes i Prag 1883. Han växte upp som tysktalande i en tjeckisktalande majoritet i Prag. Dessutom var han jude. Han hade även problem med den egna familjen. Speciellt fadern, men även syskonen. Han hade alltså alla förutsättningar att känna sig missanpassad och alienerad.
Bakgrund Processen
Processen är en av Franz Kafka’s mest kända romaner. Han skrev den omkring 1914–1915 och den gavs postumt ut 1925. Processen var en ofärdig text vid Kafkas död. Han hade ordnat sitt manuskript i konvolut, angav innehållet på mapparna och försättsbladen men numrerade dem inte. Det är över huvud taget ren tur och enligt Kafkas vän, Max Brod, en hel del ”list och övertalningskonst” att det alls finns några kafkatexter kvar. Kafka själv ville bränna dem alla.
Bakgrund Kafka
Kafka hade under hela sin levnad ett komplicerat förhållande till kvinnor. Han var en flitig brevskrivare, skrev i princip varje dag. Till framför allt Felice Bauer (som han var förlovad med två gånger — 1914 och 1917), Julie Wohryzek (förlovad 1919), och journalisten Milena Jesenská (1920-22). Men längre än till förlovning kom han aldrig. Iden om att vara gift betydde mer än att ta ett beslut om att tillbringa sitt liv med någon annan. Det var ett beslut han inte var beredd att ta. Att lämna ensamheten och fästa sig vid någon klarade han inte. När det gällde kvinnor var han ambivalent. Han blev ständigt förälskad i nya kvinnor, han gick på bordell och anlitade regelbundet prostituerade.
Analys Teman i Processen Man kan se många likheter med romanen och Kafkas eget liv. Processen har tolkats kring en rad olika teman. Allt ifrån människans rättslöshet, alienering och utplånande av individen av en totalitär regim till en genomsyrad religiös (judisk) skuldproblematik. Ingenting av detta är fel, det är lätt att lägga in olika tolkningar i texten. Jag tänker ta upp tema sex i min analys. Kafka skriver ofta om erotik i flera av sina romaner, också i denna. Han läste erotisk litteratur och var intresserad av psykoanalys. Sex var naturligtvis intressant att skriva om, men samtidigt något att känna skam och skuld över. Det är inte för inte han kallas författaren av skam och skuld. I min analys kommer jag att gå igenom de episoder som innehåller erotik för att få svar på följande frågor. Hur fungerar K. som förförare? Vilka typer av erotik förekommer och vilken funktion har den i sammanhanget? Vilken funktion har kvinnorna? I texten associeras ofta erotiska handlingar med djur. Vilken funktion har dessa? För att öka osäkerheten brukar det i Kafkas värld ske plötsliga omkastningar i personers sociala status och makt. På vilket sätt förekommer det i romanen? Kvinnor i romanen I Processen figurerar ett antal kvinnor som huvudkaraktären Josef K använder sig av för att nå sitt mål, nämligen förstå varför han blivit häktad och försöka rentvå sig. Samtidigt finns det alltid en erotisk ton i möten med kvinnor. Bland annat varnar prästen i kapitlet I Katedralen K. för att söka hjälp hos kvinnorna: ”Har du inte märkt att det inte är rätt sorts hjälp?” Vad är det då som K. inte har förstått? Vad är det för hjälp han har fått av kvinnorna? Oavsett hur djupt K. blir involverad i sin rättegångsprocess verkar han alltid ha tid till erotik. Han prioriterar sex framför processen. Hans promiskuösa sexliv ger honom skäl att skämmas och känna skuld. Förförelse och förlust av kontroll Kvinnor är marginaliserade för domstolen. De anklagade är alla män, liksom advokaterna och domare. Kvinnorna som K. kommer i kontakt med är associerade till domstolen. Kvinnorna framställs på ett negativt sätt i romanen, ofta grova och sjaskiga. Ett undantag är fröken Bürstner som representerar den ”nya kvinnan” som är ekonomiskt oberoende. Hon tar ett jobb på en advokatbyrå. K. är naturligtvis erotiskt intresserad av fröken Bürstner och försöker etablera en meningsfull relation med henne. När K. försöker förföra sin inackorderingsgranne, fröken Bürstner, tar han hennes hand; sen kysser han hennes panna; griper hennes handled, kysser hennes mun och flyttar sedan, som ett djur (som en hund?) kyssarna till hela hennes ansikte, för att kulminera i en våldsam vampyrliknande kyss på halsen. K. förlorar kontrollen och istället för att vara den förförelseman som han tänkt sig, blir det snarare ett våldtäktsförsök. K. upplevs som en person som har kontroll, men här förlorar han den. Är det ett första tecken på att K. förlorar kontakten med verkligheten? Är allt bara K:s fantasi, en önskedröm? Processen har redan börjat göra K. förvirrad. Trots allt, när Josef K. äntligen går till sängs, är han nöjd med sig själv. Det var sista gången han mötte fröken Bürstner. Trots att hon undviker honom ger han inte upp sina försök till kontakt men genom fröken Montag, Bürstners väninna, får han veta att vidare kontakt inte är önskvärd. Nästa kvinna K. intresserar sig för är Leni, advokaten Dr Hulds sköterska och älskarinna. Hon låtsas älska K. och försöker förföra honom för att göra honom medgörlig. Leni är ett verktyg för domstolen och det är därför som hon uppmanar K. att inte agera så envist mot domstolen. Hon visar K. några av sina fingrar som har simhud mellan sig, ett tecken på trolldom, och K,’s farbror kallar Leni för en häxa. Det kan även vara ett tecken på något djuriskt, en ödla? Återigen ser vi hur erotik och sex kopplas samman med djurriket. Leni insisterar på att K. knappt skulle sakna Elsa, K.’s dåvarande flickvän, en prostituerad, om han skulle byta ut henne mot Leni. K., som just har reflekterat över sin serie kvinnliga hjälpare, har i själva verket redan bytt Elsa mot fröken Bürstner. Leni lyckas ändå förföra K. Leni är dragen till de anklagade, även sexuellt. Hon finner dom vackra och vill hjälpa dom. En slags fetischism. En av de mer öppet sado-masochistiska scenerna är när Leni deltar aktivt i den erotiskt laddade och sadistiska förnedringen av köpman Block som advokaten inleder i sitt försök att behålla K. som klient. Blocks förnedring slutförs när Leni rycker honom i kragen ”som en hund” när hon beordrar honom att lyssna till hans herre, advokaten. Leni använder sin sexualitet som en väg till makten som hon tjänar. Hon använder sin sexuella förmåga för att få K. att stanna kvar hos advokaten. Resultatet blir naturligtvis tvärtom. K. känner obehag över förnedringen, utan att avstyra. Den tredje kvinnan är ”Tvätterskan”, vars man är vaktmästare vid domstolen. Hon är prostituerad, trots att hon är gift och drar också till sig K. Hon vill hjälpa K. och visar bland annat undersökningsdomarens lagböcker. Böckerna innehåller till K:s överraskning kludd med pornografi med sado-masochistiska inslag. Titelbladet är ”Hur Greta plågades av sin man Hans”. Återigen sado-masochistiskt inslag. I detta fall en allegori för domstolens principer att “dominera” och kräv “underkastelse”. Hon försöker även förföra K, då en student dyker upp och låter sig villigt rövas bort av studenten för att föras till undersökningsdomaren. Trots K.’s halvhjärtade försök att rädda henne förs hon bort. Hon vidhåller att hon kommer tillbaka och hon då ska följa K. vart han än vill. Han känner frestelsen och ser ingen anledning till att inte falla för den. Återigen faller han offer för sina egna lustar. K. avleder sina tankar på processen och ägnar sig åt sex istället. Barn Även barnen inkluderas i den erotiska sfären. När K. besöker konstnären Titorellis atelje observeras deras möte av en grupp av små flickor som visar vägen till Titorellis loft i de fattiga slumkvarteren av staden. Fattigdomen skapar även barnprostitution. Ledarens puckel är metafor för fattigdom och korruption. Hon svänger på klänningen som för att blotta sig och tittar uppfordrande på K. Enligt Titorelli tillhör flickorna domstolen. Helene I det oavslutade kapitlet om Allmänne åklagaren beskrivs Helene som en hybrid mellan en häxa och en hora. Hon stör förhållandet mellan K. och Hasterer, dom två vännerna. Hon har dålig smak för litteratur och kläder och K. får en speciell aversion mot Helene. När hon väl försvunnit kan vännerna ägna sig åt sina intellektuella övningar. S-M och Pryglaren En kväll när K. arbetar över passerar han ett förråd. Plötsligt hör han något inifrån förrådet och öppnar. Till hans chock och förvåning är det tre män därinne. En har en läderväst, bara armar och en piska. De andra två känner K. igen som två av de vakter som varit med vid hans häktning. Enligt Willem, en av vakterna har K.’s anmälan av vakterna till domstolen resulterat i ett spöstraff i förrådet. Pryglaren beordrar männen att ta av sig kläderna för att pryglas nakna. K. försöker hjälpa männen, men avvisas av Pryglaren. I samma stund som Pryglaren påbörjar sin misshandel skriker en av männen. K. lämnar skrubben och försöker dölja allt. En vaktmästare visar sig och frågar om något hänt. ”Nej då, nej då, svarar K., det var ”bara en hund” som ylade nere på gården.” K. lämnar arbetet men kan inte sluta tänka på vad han sett. Nästa dag kommer K. tillbaka till banken och öppnar skrubben igen. Till hans förfäran är scenen exakt densamma som kvällen innan. Pryglaren är just i färd med att påbörja sin straffutdelning gentemot de båda. ”Å herrn!” skriker de igen, exakt som föregående dag. K. smäller igen dörren och springer gråtfärdig in till vaktmästaren och skriker åt honom att städa upp i förrådet. Här ser vi återigen att K. förlorar kontrollen. Han springer iväg och vet inte vad han ska göra. Han skäms och känner skuld för vad som hänt. För vad skäms han? Att vakterna pryglats, att han inte ingripit eller för att han faktiskt kan ha känt upphetsning? Förutom sado-masochism finns det även homoerotik i scenen. Pryglaren i läderklädsel, piska och offren nakna. Typiska homosexuella attribut hos Kafka, liksom våld, smärta och skuld. Det intressanta är att här finns också en förändring i maktskalan. De två vakterna som tidigare övervakade K. befinner sig nu i underläge. De hade en maktposition, men tvingas nu till underkastelse. Samma sak gäller tidigare beskrivning för köpman Block. Han var framgångsrik köpman, men tvingas till underkastelse, ”som en hund”, av Leni. Slutet I slutet får K. syn på fröken Bürstner, eller någon som i alla fall liknar henne – det vill säga det hon representerar. Det blir närmast ett euforiskt ögonblick för K. Fröken Bürstner kommer gående uppför en liten trappa från en gata strax nedanför och fortsatte ut framför dom. Här bestämmer sig K. plötsligt för att inte längre göra det svårt för herrarna som följer honom. Han känner nu tvärtom glädje över att bereda andra glädje; han formligen njuter av att gå i takt med sina medtrafikanter och betraktar detta att inte längre själv ingripa utan att istället överlåta sig och sitt öde i andras händer som en viktig insikt. Slutsats Kafka laborerade i sina böcker ofta med olika sexuella uttryck. Såväl hetero- som homosexuella uttryck. Men även sadism, masochism, fetischism, exhibitionism etc förekommer. I romanen finns på flera ställen beskrivningar av sado-masochism. Inte bara för att det är ett så klart ”dominant” och ”underkastelse” fenomen, som genomsyrar hela romanen utan också för att det passar det in på det förtryck som domstolen står för. S-M inkluderar även tortyr, pina, våld och straff vilket också passar in. Sado-masochism visar att det saknas relationer på lika villkor. Även K. har svårt att skapa och behålla relationer. Det gäller såväl familjen, jobbet och kvinnorna. Vi har visat att det finns förändring i maktskalan. Det kan snabbt bli ombytta roller. Oftast nedåt. Både för de två vakterna och köpman Block. Men det är likadant för K.. Han är i början en framgångsrik bankman, socialt välanpassad, men alltefter som processen pågår reduceras han liv snabbt. Ett intressant inslag i Kafkas förhållande till sex är att det ofta framställs som något djuriskt, oftast hund t ex ”Slickar fröken Bürstner som en hund”, ”hund ylar på gården” eller ” rycker honom (Block) i kragen som en hund”. Sex har förpassats till djuriska instinkter, även heterosexuell. Det finns inget vackert i erotiken. Miljön är ofta smutsigt och dammigt i samband med erotiken. I Processen representerar Josef K. patriarkatet. Hans vänner, närmaste medarbetare etc är alla män. Kvinnor framställs på ett negativt sätt, och är ofta kopplade till domstolen. Han ser inga hinder att ideligen inleda nya förbindelser och bryta dom när han så tycker. Han verkar ha en hög uppfattning om sig själv. Han ska klara av sin process själv. Allt efter som processen fortskrider inser dock K. att han inte klarar av det. Han vet inte vad han juridiskt är skyldig till, moraliskt söker han sin skuld. Han ägnar sig allt mer åt andra aktiviteter, bland annat sex istället för att försöka försvara sig. Att själv förföra fungerar inte. Han misslyckas. Istället är det kvinnorna som förför honom. Han är mottaglig för erotik och rationaliserar bort alla hinder. Men han älskar inte kvinnorna. Han älskar inte sig själv heller. När han hamnar under press blir han passiv och har svårt för att ingripa. Han förlorar kontrollen. Han har en närmast masochistisk njutning och har svårt att känna kärlek. Prästen fråga till K.; ” Har du inte märkt att det inte är rätt sorts hjälp?” måste nog besvaras med ”Vilken hjälp?”. Har K. fått någon hjälp av kvinnorna? Flera har erbjudit sig att hjälpa honom, men hur har det gått? Han har inte fått någon hjälp av någon att förstå varken sin juridiska skuld, eller den moraliska skuld som hela tiden hänger över honom. Inte ens på slutet när han ser ett fönster öppnas och han hoppas på hjälp får han det. Var finns alla som ska hjälpa honom? INGEN kan hjälpa honom. När han, resignerad och döende säger ”dö som en hund”, reduceras Josef K.’s liv till ett skamligt, masochistiskt misslyckande.
