top of page
  • Anders Filipsson

Stolthet & fördom

Jane Austen var en engelsk författare som föddes 1775. Hon var näst yngst av åtta barn, alla pojkar förutom Jane och den två år äldre Cassandra som hon knöt nära band till. Austen hade en rad romantiska förhållanden men inget ledde till äktenskap. Förmodligen fick hon idéer till sina kärleksromaner från egna upplevelser. Hon hängav sig åt skrivandet fram till sin tidiga död 1817.

Austen skildrar i sina romaner det engelska samhället under 1700-talet och tidigt 1800-tal. Hennes mest kända verk vid sidan av Stolthet & fördom (1813) är Emma (1816), Förnuft och känsla (1811) och Mansfield Park (1814). Alla räknas som klassiker och läses av generation efter generation.

Austen verkade i en genre som normalt värderas lågt hos promoverade litteraturvetare och för den delen också hos kritiker och recensenter, dvs hon skrev kärleksromaner. Ändå fick hon goda recensioner redan av sin samtid för inte minst Stolthet och fördom som i den mycket respekterade skriften Quarterly review (1815). Här lyfte man fram hennes levande karaktärer och trovärdiga dialoger och hennes balansgång mellan humor och allvar.

Det är lika självklart som tragiskt att hennes framgång inte varit möjlig om samtiden anat att hon var kvinna. Stolthet och fördom gavs därför ut under författarnamnet ”By the Author of Sense and Sensibility”. Austen nådde tidig berömmelse tack vare anonymitet och hög kvalitet liksom gott stöd av sin familj och litterära nätverk som hon deltog i och delvis själv byggde upp. Senare kultstatus får tillskrivas populärkulturen och otaliga filmatiseringar.

Jane Austens romaner utspelar sig i samma miljöer och liknande omständigheter som hon själv hade erfarenheter av. Ett brittiskt lantligt liv med tillräckliga resurser för att inte tillhöra underklassens tjänsteskrå. Männen värderas i pund per år och kvinnorna efter skönhet och färdighet i pianospel, harpa och sång. I denna miljö börjar romanen Stolthet & fördom när en ung och välbärgad man, Charles Bingley, hyr ett hus i Netherfield Park.

Nyheten slår ner som ett kärt samtalsämne i byn. För mrs Bennet är det en bomb som kreverar. Hon har fem ogifta döttrar och hennes livsuppgift är att få dem bortgifta. Ju mer rikt desto bättre.

Bingley anordnar snart en bal för traktens bättre folk. Här träffar Bingleys vän Mr Darcy den näst äldsta dottern Elizabeth i familjen Bennet. Ömsesidigt förakt uppstår och är upprinnelsen till bokens yttre berättelse som handlar om parets kamp att övervinna sina främsta karaktärsbrister, stolthet och fördom. Protagonisterna utvecklas, övervinner föraktet och finner varandra.

Inget skulle vara mer orättvist än att stanna vid denna sammanfattning av ramberättelsen. Snarare än att skriva fram en romantisk berättelse frilägger Austen på ett påfallande koncist och elegant sätt djupt mänskliga tillkortakommanden. Hon gör det på ett underhållande vis där satiren aldrig blir plump eller elak men heller aldrig missar målet.

För nutida läsare erbjuder boken också en intressant inblick i livet, särskilt vad skillnader klass och kön innebar, under sent brittiskt 1700-tal. Napoleonkrigen bildar en fond av arbetstillfällen och unga män i stiliga uniformer. Här finns den undervegetation för baler och förälskelser som Austen utnyttjar genom hela romanen.

Många händelser utspelas parallellt med ramberättelsen. Särskilt dråplig är berättelsen om när prästen Mr Collins tänker fria. På grund av släktskap och att Bennets ägor är ett fideikommiss kommer Mr Collins att ärva ägorna när Mr Bennet dör. Ett förhållande som framför allt Mrs Bennet inte kan uthärda. Den inbilske Mr Collins förebär att han ser det som sin plikt att fria till den äldsta och vackraste dottern, Jane, för att inte all förmögenhet ska gå familjens näsa förbi. När han till slut inser att Janes ointresse inte är ämnat att stegra Mr Collins lust till henne, försitter han ingen tid att låta samma pliktkänsla driva honom mot Elisabeth ”Han hade beslutat att inte förlora någon tid, eftersom hans ledighet endast räckte till och med följande lördag, och då han inte besvärades av någon misströstan satte han sin avsikt i verket”. Även av henne får han emellertid korgen utan rubbad självkänsla. Hans lista över offer är inte till ända men fler chanser tänker han inte ge familjen Bennet, och inom en vecka har han fått ja till ett olyckligt äktenskap av en väninna till Elisabeth. Austen skriver fram Collins karaktär som besjälad av total självöverskattning och inställsamhet. Att Jane Austen hade mäkta roligt när hon funderade ut hans dialoger kan ingen tvivla på.

Stolthet & fördom kan karaktäriseras som för-feministisk då Austen beskriver kvinnans ekonomiska utsatthet som var väsensskild från mannens inte minst tydligt är det att hennes väg till ett drägligt liv går genom äktenskap. Romanen är dock djupt rotad i sin egen tid och man kan inte säga att boken har ett feministiskt ärende eller att den sällar sig till indignationsromanerna som kom ut i stor mängd något senare under 1800-talet. På ett, och endast ett ställe låter hon en karaktär påtala ojämlikheten mellan könen. Det är när den stenrika lady Catherine de Bourgh tillika Collins beskyddare uttalar sig om arvet efter Bennets förmögenhet och yttrar ”jag ser inget skäl varför inte fideikommiss skall kunna ärvas på kvinnolinjen”. 

Ändå måste sägas att Austens alla romaner framhärdar den då chockerande inställningen att inte bara mannen utan även kvinnan bör gifta sig av kärlek. En inställning som Jane Austen också unnande sig själv.


Betyg 3 av 5 Titel Stolthet & fördom (Pride & Prejudice)

Recensent Anders Filipsson

Författare Jane Austen

Översättning Gösta Olzon

Förlag Modernista

Utgavs fösta gången 1813

Antal sidor 346

14 visningar0 kommentarer

Comentarios


bottom of page