top of page
  • Anders Filipsson

Den stora gruvstrejken - Emile Zola

Uppdaterat: för 5 dagar sedan

Emile Zola var fransman och levde mellan 1840 och 1902. Han var den viktigaste författaren inom den radikala formen av realism som kom att kallas naturalism. En strömning som verkade i slutet av 1800-talet. Zola menade att en naturalistisk författare skulle arbeta vetenskapligt genom att först bestämma förutsättningar för karaktärerna och sedan skriva romanen som ett experiment, dvs vad som händer i romanen utifrån dessa förutsättningar. Han hade vetenskapens anspråk och menade att han arbetade med systematiska experiment för att bevisa uppfattningar och teorier. Zola var nominerad till det första Nobelpriset i litteratur 1901 och stod som första namn på Svenska Akademiens nobelkommittés lista över de föreslagna kandidaterna. Av någon anledning fick han ändå inte priset.

Zola debuterade 1867 med Thèrése Raquin. Han var flitig och uthållig i sitt skrivande, några kända titlar är Nana 1880 och Damernas paradis (Au bonheur des dames) 1883. Den stora gruvstrejken gav han ut 1885. Den kryptiska originaltiteln är Germinal som syftar på namnet på en vårmånad i en gammal fransk kalender. Tolkar man titeln så ligger det nära till hands att Zola såg en kommunistisk vår i vardande.

Romanen är Zolas trettonde av tjugo stycken som skildrar karaktärer i två grenar av den fiktiva familjen Rougon-Macquart. Zola återanvänder på så vis familjens karaktärer i sina vetenskapliga experiment i hela romanserien. Zolas verk skildrar olika sociala förhållanden och vad som händer då liknande karaktärer sänks ner i romanens handling. Det var ett unikt grepp i litteraturhistorien och befäster Zola som naturalismens fader. Utmärkande för Zola är också att han ofta ger tingen karaktär av människor eller organismer. Så liknas gruvan bl a som ett vidunder med ständigt öppet gap redo att sluka människokött.

Handlingen i romanen utspelas under 1860-talets Frankrike och följer den unge maskinarbetaren Etienne Lantier som tillhör släkten Rougon-Macquart. Han strövar omkring efter att ha blivit avskedad från sitt tidigare arbete. Han kommer till gruvbyn 240 i Voreux, där han får arbete, och bor som inackorderad hos familjen Maheu, som arbetat i gruvan i flera generationer. Familjen Maheu består av Maheu och hans fru, farfar Bonnemort, Zacharie, Catherine, Jeanlin, minstingen Estelle och ett par barn till. Det var farfar Bonnemorts farfars far som var den förste i släkten att arbeta i gruvan, cirka 100 år tidigare. Livet för gruvarbetarna är mycket hårt och de har nätt och jämnt så att det räcker till mat. Samtidigt minskar gruvbolagets förtjänster, vilket föranleder sänkta löner genom svepskälet att arbetarna måste betala för de förtimringar de gör. Förtimringarna ska skydda mot ras. Etienne, som under sin tid i Voreux läst om socialismen och lärt känna den ryske anarkisten maskinisten Suvarin, manar till strejk. Strejken har till följd att gruvarbetarna börjar svälta. Flera gruvarbetare dör av svält och sjukdom i gruvbyn, däribland dottern Azarie i familjen Maheu. Andra blir skjutna till döds av utkallade poliser efter att de försökt förstöra gruvornas maskiner, däribland Maheu. Farfar Bonnemort, svårt medfaren av åren i gruvan, stryper även gruvbolagsdirektörens enda och älskade barn, Cécile, till döds. Det hela slutar med att arbetarna ger vika för gruvbolaget och far ner i gruvan igen. Dock har Suvarin saboterat så att gruvan rasar samman. Etienne och Catherine blir instängda tillsammans. Där visar de äntligen sin kärlek för varandra. Catherine dör, men Etienne blir i sista stund räddad och beslutar sig, efter att han återhämtat sig, för att lämna gruvbyn och ger sig ut på landsvägen igen.

Boken har ett politiskt ärende och når därför inte upp till vad man bör kräva av tidlöshet för att kallas klassiker. De efterforskningar som Zola gjort kring gruvarbete gör romanen intressant och trovärdig. Berättelsen är också mycket inlevelsefull och rörande. Jag ger den en stark trea. De mycket fina illustrationerna i min upplaga förstärkte läsupplevelsen.


Betyg 8 av 10

Recensent Anders Filipsson

Författare Emil Zola

Illustrationer J. Férat (39 helsidor)

Förlag Niloe-biblioteket

Utgivningsår 2017 (första utgivning 1885)

Antal sidor 320

44 visningar0 kommentarer
bottom of page