top of page
  • Anders Filipsson

Den svavelgula himlen

Uppdaterat: 23 feb.

Kjell Westö debuterade 1986 med diktsamlingen Tango orange för att strax övergå till att skriva prosa. Sitt genombrott fick han 1996 med Drakarna över Helsingfors. 2018 tilldelades han Tollanderska priset om 40.000 euro för Den svavelgula himlen. ”Jag blev överraskad och förbluffad när jag fick veta att jag skulle få det. Det är ett stort pris för en bok. Det fanns saker i prismotiveringarna om boken som gjorde mig jätteglad. Det stod att det är en bok om samhällsförändringar och om hur svårt vi har att bryta oss loss ur våra roller – könsroller, de som har med etnicitet att göra, klass, och så vidare”, sa Westö när han fått priset.

Westö är tveksam till litterära priser överhuvudtaget. ”Det finns något komplext och besvärligt i att ställa upp böcker bredvid varandra och välja den bästa. Granskar vi det filosofiskt går det inte att tävla i konst. Konst handlar om smak och genrer och inriktning” säger Westö. När han får frågan om han anser att det behövs så här stora priser. Svarar han att han inte är kompetent att bedöma om priset är för stort och påminner om romanens jagperson som där anklagas för att vrida sig som en mask kring alla krokar som finns.

Den svavelgula himlen är en historia om två släkter som berättas i rasande fart. Boken är så skickligt iscensatt att läsaren följer med till slutet trots en hel del alltför långa och detaljerade redovisningar.

Vi får följa jagpersonens egen men främst hans uppväxtkamrats familjehistoria. Jagpersonen, som saknar namn, med många drag hämtade från författaren tillhör den uppåtsträvande medelklassen medan kamraten Alex familj tillhör överklassen. Berättelsen är en sorglig historia som visar hur fångade vi är i vårt förflutna och vår oförmåga att bryta barriärer byggda av fördomar kring klass, psykisk sjukdom, kön, religion och etnicitet. Westö tycks mena att bara kärlekens ibland varma men också vassa strålar bryter igenom vårt pansar. Men alltför korta stunder. Vi härdar ut genom självbedräglig manipulering av minnet om oss själva.

Det är en intensivt berättad roman som inte bara adresserar djupt mänskliga frågor utan tyvärr också försöker ge svar. Boken hade givet läsaren större plats om svärtan kontrasterats med en del ljusa livsöden. Inramningen som inleder och avslutar boken känns dessutom ganska onödig. Den dramatik som Westö tillför faller platt då den överskuggas mer än väl av bokens övriga innehåll. Ändå – boken är avgjort läsvärd.


Mitt omdöme 5 av 10

Recensent Anders Filipsson

Författare Kjell Westö

Förlag Albert Bonnier

Utgivningsår 2017

Antal sidor 475

21 visningar0 kommentarer

Comments


bottom of page