top of page
  • Johan Sääf

Europa


Europa är en roman av Maxim Grigoriev. Romanen är den andra som han har gett ut.

Maxim Grigoriev är född i Moskva men uppvuxen i Stockholm. Numer bor han i Paris och Porto. Han är färsk som författare. Han debuterade med novellsamlingen Städer år 2014.

Romanens huvudperson och berättare heter Nikita. Han är född i Moskva och hoppade av när han var 14 år på en studieresa till Paris. Varför han hoppade av vet han inte riktigt. Kanske en föreställning om ett bättre liv, en föreställning han har fått via sin ungdomskärlek Oksana. Europa framstod som något helt annat än det Moskva han levde i.

Efter en period som uteliggare omhändertas han av den betydligt äldre Nina, som låter honom flytta in hos henne. Nikita, Nina och Oksana samt en fjärde person, Grzjebin, som vi möter i romanen befinner sig samtliga i olika stadier av exil. Samtliga är ryssar. De två äldre personerna – Nina och Grzjebin – är ryssar-i-hjärtat såtillvida att de uteslutande rör sig i den ryska litteraturen, företrädesvis exillitteraturen, och anser att Ryssland besitter en viss andlighet som Europa saknar. Oksana är den enda som snabbt anpassat sig till Europa. Blivit europé, och hamnat utanför den cynism och bitterhet som präglar de övriga tre.

Nu sitter Nikita i en nedsliten lägenhet som luktar mögel i Nice. En lägenhet som han ärvt av Nina, och minns sin mentor och alla hennes ”goda råd”. Varför han ärvt eller hur Nina dog får man inte reda på. Nikita och Nina hade ett mycket speciellt förhållande. Nina var Nikitas ”enda vän” och vice versa. Nina var en mycket ensam och tragisk kvinna, född i ett Frankrike hon hatade, översatte rysk exillitteratur av 2:a eller 3:e rangens författare som ingen läste. Inte ens i originalspråk. Hon ägnar mesta tiden åt att förakta omgivningen och nedteckna teser om att besvikelsen är det som gör människan till människa. Hon tjafsar med alla som hon kunde, affärsbiträden etc. Ja, Nina hatade det mesta. Citat: ”Om du någonsin kommer på dig med en lust att bejaka livet /…/ ta fram en skruvmejsel och kör den i handryggen på dig själv.”

Hon skrev ner sina betraktelser om ensamheten och emigrationen i svarta anteckningsböcker som Nikita också ärvt. Nikita är naturligtvis påverkad efter all tid tillsammans med Nina. Han har fått samma nihilistiska sinnelag, är en ensam medelålders man med en misskött kropp. Allt han förnimmer i sin depression är råkyla, mögel och krossat glas. Hinnan mellan välgörenhet och förtryck är tunn. Nikita är fylld av tvångstankar och självskadefantasier, ibland även riktade mot Nina.

Det är en ryckig kronologi och fokus flyttas snabbt mellan Nice i nutid, uppväxtens Moskva, Paris under ungdomsåren och översättningsarbetet i Bryssel. Insprängda ligger återkommande meningar och stycken på ryska. Oftast citat av ryska författare. (Förstår dom inte). Han använder ord som jag inte känner igen och måste slå upp. Det är en roman med flera bottnar och inte en inställsam roman. Man måste ge den tid att läsa. Men i allt det mörka finns det även humor.


Europa

Recensent: Johan Sääf

Författare: Maxim Grigoriev

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgivningsår: 2021

Antal sidor: 445



10 visningar0 kommentarer

コメント


bottom of page