Fogelströms Stadsserie

När ASEA beordrar fadern att lämna sin Moskva-stationering flyr han hals över huvud, tillsammans med sin höggravida fru, från den just inledda ryska revolutionen. Strax föds Per Anders Fogelström i den fattiga arbetarstadsdelen Södermalm. Några år senare emigrerar fadern till USA för att aldrig återkomma. Saknaden efter fadern och moderns kamp för att ge Per Anders en dräglig uppväxt kom att prägla hans författarskap.

Per Anders Fogelström

Med oavslutade gymnasiestudier började han tjäna sitt uppehälle med diverse sysselsättningar. Bland annat var han bokhandelsbiträde en tid. Långt senare som trettioåring fick han en fast tjänst som journalist på Folket i Bild. Strax därefter 1949 debuterar han med Orons år. Den togs emot övervägande positivt av kritikerkåren. Lovande men stilistiskt omogen var ett typiskt omdöme. Redan här och i flera tidiga romaner uppfattades hans sociala patos som starkt av kritiker men sågs ibland som övertydligt och någon gång som direkt undervisande eller i vart fall dominerande.

Efter flera romaner och dokumentära skildringar var Fogelström redan en etablerad samhällsskildrare när han 1960 påbörjade sitt största litterära projekt - Stadsserien om Stockholm. Hans kännetecken var empati för arbetarklassen i kombination med bred skildring av Stockholms historia, särskilt gäller det stadsserien som här recenseras. Standardverket Litteraturens historia i Sverige placerar honom som en stockholmsskildrare vid sidan av Hjalmar Söderberg, Per Wästberg och kanske Per Rådström.

Fogelström blev rikt prisad och har fått en rad hedersbetygelser. Redan 1951 fick han Svenska Dagbladets litteraturpris tillsammans med Willy Kyrklund för sina tidiga romaner kring efterkrigstidens sociala frågor. Det främsta priset som han tilldelats är utan tvekan Litteraturfrämjandets stora pris 1986 också kallat Lilla Nobelpriset som hedrar hela hans författarskap.

Under författandet av Stadsserien bosatte han sig i en vindsvåning på Fjällgatan i Södermalm. Där dog han 1998 tre dagar innan han hedrades med en staty i Stadshuset för att året efter få en terrass nära hemmet uppkallad efter sig.

Stadsserien består av fem volymer Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen.  De skildrar var och en mellan 20 och 25 år av Stockholms framväxt till en modern stad från 1860 fram till 1968. Böckerna kännetecknas av många dokumentära skildringar av stadens framväxt parallellt med en lång rad fiktiva karaktärers liv och arbete. Persongalleriet består av en handfull sammanvävda familjer från främst arbetarklassen men också några högre ståndsfamiljer skildras. Varje bok i serien är uppdelad i fyra delar med vardera tolv ungefär lika långa kapitel och rekapitulationer inlagda med jämna mellanrum.

Den hårt tuktade strukturen med strikt kronologisk framställning tillsammans med det allvetande berättarperspektivet gör verket till en historiebok mer än en litterär spänstig roman. Ändå saknas det inte väl beskrivna, om än inte alltid lika väl gestaltade, livsöden som griper tag. När Fågelström levandegör utvecklingens enorma fördelar glömmer han aldrig människa som gjorde det möjligt. Människor som led, gick under och önskade sig bort från allt elände men saknade alternativ. Här får hans omsorgsfullt uppbyggda persongalleri känslomässigt spegla samhällsbyggets konsekvenser ur flera aspekter. Det är lätt att förstå att en så ambitiös ansats kräver många karaktärer som tenderar att bli typer i stället för komplexa individer.

Fogelström förmedlar ändå kraftfullt och levande de umbäranden som stadens befolkning fått utkämpa. Läsaren grips ibland djupt av misären, som när huvudkaraktären Lotten möts av beskedet att en vän dött och översköljs av avund. Bara hennes ansvarskänsla håller henne ännu fast vid livet. Hon var då 34 år - en gammal kvinna.

Det finns flera sådana starka passager. Ändå är Stadsserien ofta förutsägbar och känslor förmedlas på ett distanserat sätt. Det senare beror till viss del på det starkt kontrollerande berättarperspektivet som ser allt, vet allt - till och med mer om karaktärerna än de själva. Det fungerar bra för att kunna växla mellan historiska beskrivningar och mellanmänskliga episoder där empati och socialt ansvar ofta är närvarande som föredöme. Jag tror att perspektivet är medvetet val av Fogelström som vill betona den historiska skildringen av Stockholm utan alltför djuplodande psykologiska aspekter kring enskilda livsöden. Jag har respekt för att han väljer Stockholm som huvudperson i Stadsserien med de förtjänster det ger, men litterärt kan den då heller inte bli en klassiker.

  En klassiker ska kunna läsas många gånger där varje läsning ger väsentligt nya insikter. Den ska kunna läsas och fungera i olika tider. Nya skikt av förståelse ska kunna läggas till varandra. Författaren skapar verket till en del, kanske bara en mindre del, resten är läsarnas sak att ge liv åt. Fogelströms roman manar inte till omläsning men kan fungera som uppslagsverk över Stockholms sena historia. Man kan enkelt hitta olika tidsperioder under de hundra år serien täcker.

Det finns emellertid stora förtjänster i den storslagna historiebeskrivningen av Stockholms framväxt under stadens hundra mest formativa år. Läsaren får ta del av många dokumentära händelser som Fogelström ofta knyter samman för att påvisa mönster som kännetecknar industrialismen. Han får oss att förstå kraften i utvecklingen när myriader av små husbyggen successivt ersätts av större genomtänkta och modulbaserade bostadskomplex eller när transporter underlättas av explosionsmotorn som i rasande takt övertar både hästens och ångans kraft. Samtidigt konkurrerar små verkstäder, som fanns i snart sagt varje korsning, med fabriker som ständigt slipar sin effektivitet med mekanisering och stämpelur.

Parallellt skildrar Fogelström politiken som kanske inte var en förutsättning för industrialiseringen men ändå viktig för en fredlig och folklig acceptans som påskyndade förändringarna. Politiken skildras ytligt utan att utelämna de namnkunniga som Hinke Bergegren eller Hjalmar Branting och hans vapendragare skräddarmästare Palm. Framställningen lutar tydligt åt socialdemokratin men det kan ursäktas. Allt kan inte skildras på djupet och han är faktabaserad utan inslag av propaganda.

Betyg 7 av 10

Recensent Anders Filipsson

Författare Per Anders Fogelström

Förlag Albert Bonnier

Utgivningsår 1960, 1962, 1964, 1966, 1968                                                  

Antal sidor 290, 335, 314, 286, 314