Haralds mamma är en roman av Johanna Frid. Johanna Frid fick sitt genombrott 2018 med ”Nora eller Brinn Oslo brinn”, som bland annat belönades med DN:s kulturpris.
Berättarjaget är Claudia som är gift med Harald och på köpet fått med Haralds mamma. Romanen utspelar sig på en flygplats under ett dygn, där Claudia och svärmodern väntar på att Harald ska anlända från ett behandlingshem i norska fjällen. Svärmodern ser ner på Claudia som kommer från en missbrukarfamilj. Claudia ömsom förfasas över hur svärmodern kväver sonen med sina omsorger, ömsom känner avundsjuka.
Här och nu ska allt gammalt groll mellan kvinnorna lösas. Tycker åtminstone mamman. Det här är en kamp mellan generationer. Mamman är en 68 som vet vad hon vill. Det var faktiskt hon som byggde vårt moderna välfärdssamhället. Även om hon nu har ombildat sin lägenhet till bostadsrätt och gått över till friskolan har hon åtminstone behållit de radikala fraserna från ungdomsåren. De som inte betyder något. Att avsikten är att porträttera och helst avrätta den fallna 68:an – kan man förstå. Under replikväxlingen med mamman utspelar sig en aggressiv/humoristisk inre monolog hos Claudia. Ett kommentatorspår till replikväxlingen.
Harald är missbrukare med återkommande återfall. Han verkar inte riktigt veta vad han vill och är svag för mamman. Karakteriseras i början av romanen som en gullig, svansviftande golden retriever. Återkommande missbruk rehabiliteras oftast i mammans sällskap på ”Ön” till Claudias förtvivlan. Men Harald är dock inte den viktiga i det här sammanhang. Det är relationen Claudia och svärmodern det handlar om. Jag tycker det är en tankeväckande, bitvis rolig beskrivning av en generationskonflikt även om jag kan tycka att beskrivningen av mamman kan kännas lite överdriven. Alla fördomar om den generationen visas upp.
Haralds mamma
Recensent: Johan Sääf
Författare: Johanna Frid
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2023
Antal sidor: 229
コメント