Ixelles är en roman skriven av Johannes Anyuru. Det är den första roman han har släppt sedan Augustprisvinnaren De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.
Ixelles handlar om Ruth som har en talang som tagit henne från den invandrartäta delen av Antwerpen till en villa vid havet. Hon jobbar för den gåtfulla ”agenturen” som ägnar sig åt att bygga upp fiktiva berättelser för att påverka verkligheten och arbeta med opinionsbildning. Säger att man kartlägger framtidens sociologiska landskap. Jag skulle säga att man ägnar sig åt manipulation eller att hon jobbar i en trollfabrik. Med sig har hon sonen Em som är 10 år.
Området i Antwerpen som hon bodde i kallades ”tjugosjuttio” – efter postnumret. Där träffade hon Mio som blev far till Em. Mio knivmördades i en gångtunnel innan han ens visste att han skulle bli pappa. Mordet förblev ouppklarat och Mio blev en lokal hjälte, en martyr, i sina egna kvarter. Att han var död trodde Ruth i alla fall. Tillbaka där hon växte upp kommer hon över en guldskiva med en inspelad röst. Rösten säger sig vara Mio och att han lever. Han befinner sig på den mystiska avdelningen för ingenting. Vad det nu är?
Vad är då Ixelles? Det är en rik stadsdel i Bryssel. Ruth säger att hon är från Ixelles.
Jag har lite svårt för boken. Vad handlar den egentligen om? Jag får inte ihop handlingen. Berättelsen hoppar hela tiden mellan dåtid, nutid och framtid. Perspektiv förändras, lösa trådar binds inte ihop. Den är inte lättläst. Kanske är det så att handlingen inte är så viktig. Det viktiga är istället teman. Teman som manipulation, sanning/lögn, litteraturens kraft. Motiv som fåglar, fjädrar, havet etc. Romanen rör sig kring bibliotek som samlingspunkt. Ruth läste högt poesi på biblioteket etc. Finns många teman och motiv som man skulle kunna nysta i. Det gör boken intressant tycker jag, men jobbig att läsa.
Ixelles
Recensent: Johan Sääf
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2022
Antal sidor: 422
Comentarios