Riktiga Elsie - 7 av 10

Bakgrund

Elsie Johansson föddes i Vendels socken i Uppland 1931. Efter en lång karriär inom Posten debuterade hon med diktsamlingen Brosan hade en vevgrammofon (1979). Hon skrev både dikt och prosa och hann ge ut en rad verk trots sin sena debut. Efter debuten som togs emot övervägande positivt följde strax Nancy-trilogin som blev hennes stora genombrott - Glasfåglarna (1996), Mosippan (1998, och Nancy (2001). Trilogin skildrar flickan Nancys uppväxt i en statarfamilj i Uppland under 1930- och 40-talen. Romansviten har tydliga självbiografiska drag.

Elsie blev rikt prisad för sitt författarskap bland annat nominerades hon till Augustpriset för Mosippan 1998 och tilldelades Moa Martinsson-priset 2000. Hennes författarskap har jämförts med just Moa Martinsson. Riktiga Elsie gav hon ut 2016 och är hennes självbiografi. Hennes författarskap räknas allmänt till arbetarlitteraturen. Elsie Johansson gick bort 2015.

• 

  Elsies självbiografi

Riktiga Elsie

Elsie Johansson skriver respektfullt och ömsint om sin uppväxt och sin strävan att bli författare. Ändå väjer hon inte för allt smärtsamt som drabbat henne. Berättandet är slingrigt, med flera detaljerade nedslag, stilen är mjuk och gör läsningen skön och angenäm – även det svåra blir känslomässigt lättillgängligt. Prosan varvad med egna dikter bromsar upp läsningen och tvingar läsaren till eftertanke.

Elsie skriver om uppväxten i Fattigsverige med föräldrar av låg status men strävsamma, friska och arbetsvilliga. Förhållandet mellan föräldrarna var dåligt ”aldrig såg jag en smekning eller en kärlekspuff”. Hon befann sig i ett spänningsfält under hela sin uppväxt och önskade inget högre än att föräldrarna skulle nå fram till varandra. Själv älskade hon ordet - att skriva dikter. Hon läste allt hon kom över i sitt hem där främst faderns Ny Dag var det som fanns att tillgå när fadern hade råd med tidningen.

Hela syftet med biografin är att beskriva sin väg till författarskapet. Och det är inte ointressant med hennes brokiga väg från idag nästan obegripligt svåra hemförhållanden via ett katastrofalt äktenskap till författardebut som 47-åring. Några avgörande fördelar hade Elsie dock i sin strävan - hon var innerligt älskad av sina föräldrar och därtill hade hon ett gott förstånd. När så en lärarinna ser hennes potential och sträcker ut sin hjälpande hand inför de oförstående men välmenande föräldrarna räcker det för att lägga grunden för ett framgångsrikt författarskap.

Oväntat slår boken an en sträng i mitt bröst. Elsie är jämngammal med min mamma och erfarenheterna är liknande. Plötsligt förstår jag min mamma bättre när det handlar om hur fattigdom och utsatthet kan påverka inte bara de direkt drabbade utan också den efterföljande generationen. Den generationen som kunde lämna sin utsatthet när välfärdssamhället växte fram i rasande fart efter andra världskriget men vars uppväxt varit rotad i ett hem präglat av utsatthet. En annan likhet är att de båda var älskade sladdbarn. Författaren visar att följdverkningar av hemmets utsatthet inte utplånas av vare sig kärlek under uppväxten eller av senare påtagligt bättre välstånd.

När Elsie liksom min mamma under sin uppväxt möter en bättre bemedlad omgivning hamnar de i försvarsställning som de inte kan hantera. Så beskriver Elsie när hennes lärare tanklöst inför klassen jämför hennes oisolerade hem med ett dragspel. I min mammas fall läste läraren vid terminens slut upp namnen på barn vars föräldrar inte kunnat betala för pennor och radergummin. Ingen av dem kunde sätta ord på sin vilja att försvara sina hem och familjer. Både min mamma och Elsie hann få del av möjligheterna och välståndet efter kriget men också in på skinnet fått erfara förnedringen i gamla Fattigsverige. Deras syskon å andra sidan var så mycket äldre att de inte på samma sätt kunde utnyttja de nya möjligheter som samhället kom att erbjuda, framför allt bättre skolgång. Det är tjugo- och trettiotalens sladdbarn det handlar om och Elsie beskriver levande hur avundsjuka och pressen till anpassning  drabbade henne gentemot sina äldre syskon.

Sladdbarnen fick aldrig tro att de var bättre än de äldre syskonen som förunnats sämre chanser i livet. Jantelagen rådde! uttryckt när Elsie berättar hur syskonen kunde säga ”Jag läste om da i tidningen” eller ”Jag såg da nog på teve” men vad hon skrivit eller sagt berördes aldrig med ett ord. Till det fanns ett ryggande avstånd skriver Elsie och visar att hon fullt ut förstod hur jantelagen fungerar. Hon förstod så småningom faran med att se på sig själv på samma vis som omgivningen såg på henne. Då hade hon begränsat sig själv. Nu kunde hon resa sig över jantelagen och utveckla sin egen fulla potential. I boken visar hon också hur andra sidan av jantelagen drabbar henne, dvs svårigheten att hävda sig bland sina kamrater i realskolan som krävde respektavstånd till fattigdom och underordnade människor. När hon upptäcker att hon underlåtit att ange faderns yrke – grovarbetare – i skolkatalogen skäms hon för att hon skämts för faderns förmenta obetydlighet – inte minst som han var så mäkta stolt över sin starka kropp och sitt tunga arbete.

Elsie visar att jantelagen riskerar att lämna offret i sträng bevakning på både sig själv och sin omgivning att ingen förhäver sig. En attityd svår att förstå sig på både för de själva och deras relationer. Jag tror att Elsie träffar huvudet på spiken när hon torgför tystnad, underlåtenhet att berätta och förmedla det smärtsamma som huvudorsak till svårigheten att kasta av sig oket. Biografin visar hur det gick till när hon bröt tystnaden och befriade sig. Hur hon förlät sina syskons missunnsamhet och sig själv att hon inte alltid stod upp för sina föräldrar.

Elsies skildrar fint sina föräldrars olika sätt att hantera sin utsatthet. Hon visar hur föräldrarnas fattigdom och omgivningens missaktning träffar dem på olika sätt. Den livslånga nedvärdering som modern utsattes för medförde att hon såg på såg sig själv på samma vis som omgivningen medan hennes pappa som kom från en bättre familj vägrade att se på sig själv som mindre värd. Modern visade ett lugn och eftergivenhet som gränsande till resignation och passivitet medan fadern vaktade på sin värdighet med en ilska som blommade ut inför orättvisor. Båda var lika strävsamma och Elsie älskar dem men önskar att modern kunde förlåta fadern att han gjorde henne gravid alltför tidigt. Elsie ser på faderns obesvarade kärlek till modern som tragisk. Desto viktigare är de få minnen som finns då hon visar värme för honom.

När föräldrarna är gamla och det mesta redan är levt vinkar Elsie av sina föräldrar inför en Ålandsresa som de oväntat bestämt att göra. Elsie hoppas att de sitter tillsammans på fördäck när solen gå ner och att fadern lägger armen om modern som böjer sitt huvud mot hans axel.

Betyg: 7 av 10

Recensent: Anders Filipsson

Titel: Riktiga Elsie

Författare: Elsie Johansson

Förlag: Albert Bonnier

Utgivning 2016

Antal sidor 315