top of page
  • Anders Filipsson

Kafka på stranden

Haruki Murakami är en prisbelönt japansk författare som föddes 1949 i Kyoto. Han är en av japans mest lästa författare vars verk utmärks av hans tidiga intresse för västvärlden som inte alls är typiskt för japanska författare. Murakami förstärker sitt författarskap med inslag av fantasy och science fiction och är bl a influerad av Franz Kafka vars instiftade pris han fick 2006 för ”ett vittnesbörd om våra tider”. Murakami debuterade 1979 och förra året kom hans senaste bok Mordet på kommendören Första boken som också kommer att recenseras på denna blogg. Liksom landsmannen Kasuo Ishiguro intresserar sig Murakami ofta för vårt kollektiva minne och dess betydelse för individens möjligheter att utvecklas. Så har Kafka på stranden har ett underliggande motiv kring det kvardröjande minnet av andra världskriget och den efterföljande amerikanska ockupationen av Japan. Murakami har själv sagt att han förvaltar ett arv efter att tagit starkt intryck av sin fars berättelser kring sina krigsminnen. Det är lätt att förstå att arvet är smärtsamt då amerikanarna förvägrade Japan hela sin kultur kring det politiska livet mellan 1945 till 1952. Romanen har två huvudpersoner som berättar sin historia i vartannat kapitel. Kafka Tamura berättar i första person och är son till en framstående skulptör som ensam tagit hand om Kafka då modern och systern flytt hemmet. Satoru Nakata är en äldre person som berättar i tredje person. Han blir analfabet och förlorar minne efter en händelse kopplat till den amerikanska ockupationen. – Romanen drivs framåt av att Kafka har fått en Oidipusliknande profetia av sin far att döda honom och älska med sin mor och sin syster. Spådomen och det faktum att den blott femtonårige Kafka inte har några minnen av sin mor och syster lämnar honom ingen ro. Emellertid har han gott stöd av sitt undermedvetna som skapat Kråkan (Kafka på tjeckiska) och blir hans följeslagare och mentor vid svåra livssituationer. Nakata är pensionerad och tjänar lite extra pengar genom att leta upp bortsprungna katter. Det underlättar att han kan tala med katterna som han älskar. En dag blir han hämtad till Kafkas far av en stor hund. Fadern uppträder i skepnaden av Whiskeyprofilen Johnnie Walker och har dödat många katter för att komma åt deras själ. Nakata tvingas av sin kärlek till katter att döda fadern. Man kan läsa faderns förklädnad som en anspelning på västerländsk dekadens och ytlig kultur som påtvingats Japan. Ännu tydligare blir det när en ande senare i boken är förklädd till Colonel Sanders, personen på loggan till Kentucky Fried Chicken. Tankefiguren tjänar också som förståelse för att Kafkas far har blivit sinnessjuk på grund av amerikanarnas anntektering och förlorat sin möjlighet att hålla samman familjen. Faderns främsta verk heter Labyrint och blir ytterligare en pusselbit till hans tillstånd som annars inte förklaras i boken. En uttalad labyrint blir också vad Kafka måste ta sig igenom för att nå försoning och kunna leva sitt liv. Även Nakata är svårt drabbad av kriget men behåller sin själsfrid tack vare sin minnesförlust. – Rastlöst flyr Kafka både sin hemstad Tokyo och profetian i sökandet efter den familj han förvägrats knyta an till samtidigt som Nakata lämnar samma stad utan ängslan eller rädsla driven bara av en inre övertygelse att han har något viktigt att uträtta. Jakten på minnet hjälper Kafka fram till en uppgörelse som ger honom själsfrid medan Nakatas minnesförlust inte kräver någon försoning. Både Kafka och Nakata skulle stått maktlösa inför sitt öde om det inte vore för den vänskap de utvecklar var för sig med en bibliotekarie respektive en lastbilschaufför.

– Murakami flätarskickligt samman huvudpersonernas gripande berättelser samtidigt som han visar vad sann vänskap är och hur enkel den är att hitta när vi vågar blotta vår skörhet. Vänskapsskildringen är en ramberättelse som bara den gör boken väl värd att läsa.

48 visningar0 kommentarer

Commentaires


bottom of page