En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det?
Jonas Hassen Khemiri är född 1978 i Stockholm. Han har gett ut ett antal romaner samt en samlingsbok med pjäser och noveller. Han har tilldelats flera priser, bland annat Augustpriset 2015 för årets skönlitterära bok.
Boken handlar om en familj och deras relationer. I centrum står den pappalediga pappan, som slits mellan att vara en bra pappa, en fin pojkvän och en god son. Pappan ägnar tiden åt det kaos som uppstår när han tar hand om sina barn. Allt är detaljerad beskrivet och med stor humor. Så kommer då pappans egen pappa, barnens farfar, på besök. Farfadern, som är bosatt utomlands, kommer på sitt halvårsbesök för att umgås med sina barn, men också för att ta del av våra trygghetssystem.
För pappan, som är en farfar, är det naturligt att hans son tar hand om allt administrativt och ekonomiska arbete åt honom. Han anser sig förtjäna det eftersom han en gång i tiden överlät en hyresrätt till sin son. För pappan börjar det dock bli allt kämpigare att hantera allt kring farfaderns Sverige-liv, inte minst sedan han själv blev förälder. Nu börjar han känna sig redo att omförhandla pappaklausulen, det vill säga, det är dags att sätta ner foten och få sin pappa att sluta utnyttja honom.
Khemiri beskriver sina huvudpersoner utan namn. Det är relationerna som står i centrum. Genom att låta personerna i boken -”berätta”- om samma händelser, som de ofta upplever på helt olika sätt, så växer karaktärerna fram. Karaktärsteckningarna är speciella och man lär känna personerna, med deras känslor och reaktioner. Perspektivet växlar mellan de olika medlemmarna i familjen. Där finns, förutom sonen och pappan, den ofrivilligt gravida systern, den heltidsarbetande sonens fru och deras två barn. Karaktärerna beskrivs både på gott och ont. Pappan är t ex en perfektionist, han vill göra allt in i minsta detalj rätt och korrekt. Att välja en barnvagn kan ta en evighet. Kanske är det för att han aldrig känt sig accepterad och älskad av sin pappa och därför vill göra allt rätt. Farfadern är en riktig tjurskalle. Han älskar dottern. Men missförstånd uppstår ändå, både mellan honom och dottern och ännu mer mellan honom och sonen. Det är lätt att förstå att bokens pappa är besviken på sin egen pappa, som visar så litet intresse för sin son och för sina barnbarn, men som kräver så mycket i form av en massa praktiskt fixande, och som alltid tar för sig utan att säga tack, men som aldrig bjuder igen.
Det är en läsvärd bok, både sorglig och skriven med humor. Det är lätt att dras med i alla problem och missnöjesyttringar, men samtidigt finns det en strimma av hopp i boken. Allting är inte bara svart, relationerna utvecklas.
Titel: Pappaklausulen
Recensent: Johan Sääf
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018
Kommentare