Paradais är en roman av Fernanda Melchor. Fernanda växte upp i Mexico, men bor numer i Berlin. Med romanen ”Orkansäsong” fick hon 2020 ett internationellt genombrott. Hennes litterära stil har kallats ”mardrömslik realism”.
Huvudpersonen heter Polo, en ung man, misslyckad i skolan, som genom sin mammas försorg har fått ett jobb som vaktmästare eller allt-i-allo på ett ”Gated community”, Paradais. I arbetsbeskrivningen ingår förutom att hålla poolen ren även att med machete skära halsen av de kindpåsråttor som likt sorkar gräver upp de annars perfekta trädgårdarna. Polo avskyr timmarna i paradiset och skulle hellre blivit kriminell som sin kusin Milton som har försvunnit med ”de där”. Kusinen, några år äldre – råder Polo att försöka fortsätta som hederlig knegare. Anledningen är att Milton känner sig livegen hos ”de där”. Inte någon chans att lämna gänget eller någon framtid. Det är något som Polo inte förstår eller vill höra tals om. Han hatar allting. Sin mamma, sin kusin, Zorayda, som han med all säkerhet har gjort med barn. Även arbetsgivaren, alla rika, speciellt familjen Marono som bor i Paradais och fläskberget Franco. Ja, i princip allt. Franco i sin tur är en tonårig outsider, dock ur överklassen, en av de bofasta i Paradais och granne till familjen Marono. Tjock och finnig ägnar Franco dagarna åt att spionera som besatt på grannfrun, senora Marian samt konsumera mängder av porr.
Polo har ingen annan än Franco att umgås med sedan Milton försvann. Det är väl anledningen till att Polo går med på Frankos plan. En plan som går ut på att Polo och Franko skall ta sig in hos familjen Marono. Polo skall stjäla allt han kan och Franco ska våldta grannfrun, senora Marian. Inget går väl som tänkt, kan vi säga. Det hela får ett abrupt och våldsamt slut. Man läser kanske inte den här boken för intrigens skull. Det de medverkade individerna, framförallt Polo som är intressanta. Det är ur Polos synvinkel vi ser berättelsen. Hans envetna jakt på sprit, hans sentimentala längtan efter den morfar som lärde honom fiska. Naturligtvis presenterad i bästa (eller sämsta) och våldsamma machostil. Även om språket är det grövsta som jag har läst, flyter berättelsen på. Språket hänger naturligtvis ihop med huvudpersonerna. Kvinnliga förebilder är få. Polos mamma som han avskyr, en ung kusin som han kanske (eller troligen) gjort med barn, en maffiaboss samt senora Marian, det tilltänkta offret. Det är bara manliga värderingar som styr och därför blir det också våldsamt. Trots att jag reagerade på språket till att börja med hade jag svårt att släppa boken.
Paradais
Recensent: Johan Sääf
Författare: Fernanda Melchor
Översättare: Hanna Nordenhök
Förlag: Bokförlaget Tranan
Utgivningsår: 2022
Antal sidor: 174
Comments