top of page
  • Anders Filipsson

Paradiset

Uppdaterat: 23 feb.

Nobelpristagaren i litteratur 2021 Abdulrazak Gurnah är en brittisk författare som föddes på den östafrikanska ön Zanzibar 1948. Oroligheter i hemlandet fick Gurnah att fly till Storbritannien 1967. Han debuterade med romanen Memory of Departure 1987. Gurnah skriver på engelska vilket bryter mot en seglivad konvention och önskan från makthavare bl a i Tanzania som favoriserat författarskap på kiswahili. Gurnah är därför relevant för en mycket större krets av läsare än de östafrikanska författarna som aldrig kunnat tänka sig att skriva på engelska. Gurnahs författarskap hämtar ofta sin inspiration från hans egna upplevelser som flykting. Paradiset har blivit nominerad till Bookerpriset.

Paradiset som är en utvecklingsroman skildrar den unge Yusufs uppväxt i Östafrika som just börjat koloniseras av Tyskland. Först på sextiotalet blev området självständigt, då från Storbritannien. Tanzania bildades och även Zanzibar kom att höra hit. Det ska sägas att tyskarna varken var de första eller sista kolonisatörerna. Redan på sextonhundratalet koloniserades Zanzibar av Oman vars sviter också berörs i romanen. Boken spänner ungefär över tiden mellan förra sekelskiftet och fram till första världskrigets utbrott.

Paradiset spelar en stor roll i Gurnahs berättelse. Framförallt tjänar föreställningen om paradiset som en kontrast till det förtryckta liv, som huvudpersonen Yusuf erbjuds. Paradiset är den rena längtan till anständighet som förvägras honom. Paradiset är också väl representerat i den religiösa diskussionen mellan hinduism och islam som utkämpas av (o)vännerna Kalasinga och Hamid. Gurnah materialiserar paradiset i två trädgårdar. Den ena storslagen, välansad och uppbyggd efter regler från koranen medan och den andra är förkrymp, förvildad och mest liknar en torr bakgård. Trädgårdarna förstärker kontrasten mellan föreställningen om det civiliserade livet vid kusten, behärskat av köpmannen Aziz, och av det vilda barbariska livet i Östafrikas inland, behärskat av kung Chatu. När förhållandena kring Aziz familjeliv friläggs förstår vi att den vackra trädgården representerar ett perverterat familjeliv där hans äldre hustrus öppna sår påminner oss om de oläkbara skador som förvägran till anständigt liv ger. Hennes nattliga vandringar i trädgården för tanken till en fånges rastgård. Gurnah visar att valet mellan det vilda, barbariska och det välordnade men känslomässigt förkrympta aldrig är enkelt.

Handlingen är mångbottnad med en ram kring samspelet mellan den rike köpmannen Aziz och den unge Yusuf som tvingas bli slav hos honom för att befria sin far från en skuld han inte kunde betala. Trots att slaveriet är avskaffat kunde de rika ändå skaffa sig skuldslavar vid denna tid. Aziz ömmar för Yusuf redan när han hämtar honom för att bli skuldslav. Under en blodig karavanresa som varar i många år får vi möta det vilda Afrika mättat med vidskepelse och fördomar. Aziz försöker skydda Yusuf i de svåra umbäranden som möter dem när han låter honom följa med på hans farofyllda karavanhandel. Genom Yusufs ögon får vi se det vilda, vidskepliga och otämjda Afrika som för tankarna till Josef Conrads Mörkrets hjärta. Under resan växer Yusuf till sig och kan så småningom se den store köpmannen Aziz i ett vuxet perspektiv. Han ser Aziz alltmer som en moralisk krympling och resignerar inför sin falnande fadersgestalt. Här finns bokens antiklimax när Yusuf är på väg att konfrontera Aziz men inte förmår fullfölja. Den alls inte okänslige Aziz anar ändå att hans storslagna liv är förfelat när han speglar sig i Yusufs oskuldsfullhet. Gurnah gestaltar fint den oro Aziz har för att Yusuf ska upptäcka hans känslomässiga tomhet som alltmer behärskar honom. Aziz mäktar inte att göra upp med sitt leverne utan hoppas att allt kan köpas för pengar. När skuldkänslorna blir så stora att han vill befria Yusuf från skuldslaveriet, köpa honom en ung hustru och låta honom bli hans medhjälpare är det bara en sista akt av självbedrägeri som förebådar hans undergång. Samtidigt har Yusuf hunnit mognat till en rättfärdig ung man som inte längre vill han något med Aziz eller hans degenererade moral och perverterade hem att göra. Gurnah manar fram en oemotståndlig kontrast när Yusuf i bokens crescendo tvingas till ett omöjligt livsval.


Mitt omdöme 5 av 10

Recensent Anders Filipsson

Författare Abdulrazak Gurnah

Översättning Helena Hansson

Förlag Celander och Albert Bonnier

Utgivningsår 1994

Antal sidor 277

34 visningar0 kommentarer

Kommentare


bottom of page