Inledning - Franz Kafka utvecklade sitt skrivande från att ha varit omständligt till allt större precision. Hans förebild var Gustave Flaubert som en morgon satte dit ett kommatecken för att på kvällen ta bort det med konstaterandet att det varit en bra dag. Kafka experimenterade med olika tekniker och blev allt bättre men nöjd blev han aldrig. Så småningom förstod han att en avgörande svaghet var hans oförmåga att avluta ett verk. När han i slutet av 1914 skrev Processen bestämde han därför att skriva det inledande och avslutande kapitlet först. Tillsammans med kapitlet om mötet med prästen, som ger avgörande ledtrådar till Josef K:s. innersta tankar, friläggs mycket av möjliga orsaker till den skuld som genomsyrar romanen. Dessa tre kapitel tror jag är mest genomarbetade av Kafka, det är också här känslan av skuld är tydligast. Skuldtemat var det centrala för Kafka som naturligtvis också hade andra motiv för boken t ex skildring av den förtryckande staten med byråkrati som främsta vapen, den sterila staden som förstärker människans utsatthet. Jag tror också att han ofta hade hjärtligt roligt när han skrev sin dystopi vilket också skulle kunna vara ett tema. Humorn lyser igenom när han t ex vrider byråkratin ett extra varv och låter en lagkunnig berätta att det finns tre olika utgångar som kan följa på en anklagelse; Verkligt frikännande, Skenbart frikännande och Uppskov, med tillägget att han inte känner till något fall som slutat i ett verkligt frikännande. Det berättas också att han kunde högläsa ur Processen för sina vänner och därefter brista ut i gapskratt. – Det är uppenbart att flera teman är kopplade till Kafkas eget liv. Bland annat kan Processens beskrivning av oöverblickbar byråkrati hämtas från Kafkas upplevelser under hans tid på ett försäkringsbolag. På samma sätt har beskrivningen av den framväxande staden med sitt erbjudande om anonymitet, ett dittills okänt fenomen, säkert hämtat näring från Kafkas egen uppväxt i Prag. Enklast är emellertid att se Kafkas livslånga och oförlösta förhållande till sin far och ambivalenta och olyckliga förhållande till kvinnor som tätt kopplade till bokens beskrivning av skuld. Inte bara Josef K. funderar kring vari skulden består, det tvingas också läsaren göra genom hela romanen. – Jag kommer trots den tydliga biografiska kopplingen att analysera romanens skuldtema utan förklaringar hämtade från Kafkas eget liv. Romanens berättelse om skuld, dess orsaker och verkningar på oss människor är allmängiltiga och så beskrivna. Det vore att ge romanen en för liten kostym om den tvingades vila på Kafkas egna erfarenheter. Boken står stadigt på egna ben.
Analysens omfattning Skuldtemat gör omedelbar entré med häktningen utan annan förklaring än att K. troligen är skyldig till något. I bokens ramberättelse får vi följa K. och hans fruktlösa ansträngningar till upprättelse. I den outsagda men antydda inre skuldberättelsen utvecklas K. från att känna sig totalt oskyldig till resignation, acceptans och sann vilja till försoning. – Min analys försöker blottlägga utvecklingen som K. genomgår och ge en tänkbar förklaring till den skuld K. slutligen förstår. Analysen försöker också förklara och ge den absurda ramberättelsen en rimlig funktion i romanen.
Berättarperspektiv
Berättarperspektivet i Processen brukar, av såväl litteraturvetare som litteraturintresserade, definieras som allvetande. Jag menar att det är frågan om ett missförstånd som leder till problem med skuldanalysen. Den underliggande skulden är vag, outsagd och mestadels bara antydd och utgår från K:s medvetande som också är det perspektiv berättaren oftast har. Berättaren vet då inte mer än K. om den moraliska skuld som först så småningom blir tydlig. Jag tror att detta är ett medvetet val av Kafka för att kunna gestalta K:s inre utveckling. Kafka litar på sina läsare som tas med på samma resa som K. själv. I takt med att K:s tankar mognar har vi möjlighet att förstå hans skuld.
Känsla av skuld och kontrollförlust – Den uttalade skulden ockuperar K. genom häktningen och den därpå följande rättsprocessen. Emellertid finns ingen utveckling kring denna skuld och vari den består är höljt i dunkel från första till sista sidan. Annorlunda förhåller det sig med den vaga underliggande känslan av skuld som kryper in under huden med början redan i romanens första kapitel. Där verkar fönstertittarna se den skuld K. själv inte ser och som inte heller vakterna vet något om och inte heller verkar tycka är viktig. Det är K. som uppfattar fönstertittarna som att de vet något om hans skuld. Det är en mänsklig reaktion när man försöker dölja något. Jämför kåkfararen som tror att det syns på honom att han suttit inne. Vägledda av berättarperspektivet förstår vi att det är inom K. som de anklagande blickarna föds. En allvetande berättare hade inte talat om anklagande blickar. – När representanterna för rättsväsendet å sin sida uppträder mycket självsäkert under häktningen medan K. inte förstår varför t ex häktningsorder och id-handlingar är fullständigt ointressanta skapas en förlust av kontroll hos K. När så en av vakterna säger att myndigheterna inte söker efter någon skuld utan det är skulden som drar myndigheterna till sig med undermeningen att formella dokument och tvångsmedel är överflödiga förstärks K:s maktlöshet. Kontrollförlusten ökar genom hela romanen när omgivningen tycks finna rättsprocessen helt naturlig samtidigt som den blir alltmer oförutsägbar för K. Kafka visar att förlust av kontroll är ett kraftfullt verktyg för K. att så småningom närma sig sin skuld.
Josef K:s leverne – Vi förstår att K. har brustit i omsorg om den lilla familj han har. Modern har han försummat, i åtminstone två år, då han inte besökt henne trots att hon varit sjuklig. Omvårdnaden har han lagt ut på entreprenad. En kusin får sköta modern medan K. stöttar ekonomiskt. Farbror Karls dotter Erna, K:s kusin, har han likaså försummat och känner bara irritation att behöva träffa. K. skickar teaterbiljetter till henne men vill inte ha med henne att göra. När han motvilligt låter farbrodern övernatta är det av plikt inte av egen vilja. Han håller sin familj på armlängds avstånd. Han vill behålla kontrollen på samma sätt som människor idag kan ersätta närhet med banala och mekaniskt skickade mobilmeddelanden. K. värjer sig mot att bli störd och i värsta fall konfronterad, han vill sköta sina nära på egna villkor. K. kommer från ett litet samhälle där hans mor fortfarande lever. I den lilla byn kan man tänka sig att det sociala livet såg annorlunda ut med många täta kontakter. Man gick spontant hem till varandra. Man träffades tillsammans utan arrangemang och inbjudningar. Kort sagt i den lilla byn fanns ingen möjlighet till kontroll av sitt umgänge eller distansering till andra människor. Den stora staden dit K. sökte sig bjuder istället på stora möjligheter till anonymitet och avskärmning från omsorg, känslor och intimitet. Han går upp i sitt arbete, har få, om ens någon nära vän. Han är intresserad av sex men värjer sig för kärlek. Han bedövar och förtränger sitt känsloliv med ett promiskuöst leverne och intensiv karriär. Josef K:s mentala försvar rämnar – Från att ha varit övertygad om att kunna försvara sig resignerar K. alltmer. Med juridisk hjälp ägnar han en betydande del av sin tid åt en försvarsinlaga men då anklagelsen inte är uttalad inser slutligen K. att det inte är möjligt att bevisa sin oskuld. Han oroar sig alltmer och hans koncentration kring sitt arbete och vardagsliv avtar. I takt med att K. förlorar kontrollen över sin situation blir han intresserad och sökande kring sin verkliga skuld. – Den stress som K. utsätts för under domstolsprocessen gör att han inte längre förmår hålla sina innersta känslor stången. När han tänker på modern kommer känslor av förlust, att ha missat något väsentligt, till honom. Han som, så långt han kan minnas, aldrig uppskattat moderns närhet och omsorger får lust att besöka henne. K. blir förvirrad då hans sköld inte längre håller känslan borta. Han vill plötsligt besöka modern men förstår inte varför. – Stress, men också överrumpling försvagar K:s försvar. Han får då plötslig kontakt med sitt djupare känsloliv, som när direktören visar intresse för hans bekantskap med allmänne åklagaren Hasterers och K. tror att direktören bryr sig om honom. Han känner sig som ett barn. Han blir överrumplad och når fram till sina känslor som liten. Mötet med direktören blottar hans innersta som han stängt in så väl alltsedan han vänt bardomshemmet ryggen och avvisat varje försök från modern att öppna sig och ta emot hennes ömhet. Han inser vagt i det korta samtalet med direktören att känslan bottnar i hans uppväxt. Han tänker ’… blotta möjligheten att denna omsorg var uppriktig hade förtrollat honom så fullständigt. Han insåg sin svaghet, som kanske berodde på att det i detta avseende faktiskt fortfarande fanns ett barnsligt drag hos honom, han hade nämligen aldrig fått uppleva någon omsorg från sin egen far’. – När så K. senare avser visa italienaren sevärdheter i stadens katedral men istället träffar fängelseprästen är han i dålig kondition. Han har han varit förkyld, han har sovit illa och är medtagen. Det är mörkt, kallt och fuktigt i katedralen. Han har känt sig jagad och förlorat kontrollen över sitt liv. K. upplever katedralen stor och hotfull. Han som tidigare i livet varit självsäker och van att behärska andra människor känner sig nu liten. När kraften att förtränga och värja sig mot den gnagande skuldkänslan runnit ur honom är han istället redo att förstå sin skuld. Vi förstår att K. vill nå frid och kanske till och med försoning. – Innan K. möter prästen i katedralen undersöker han ett konstverk med sin ficklampa. En evighetslampa stör honom. Den lyser nära bilden som föreställer Kristi begravning. Lampan är en katolsk symbol för att Kristus är närvarande i kyrkorummet. Vidare påminns han om sin barndom när han ser kyrkvaktarens rörelser. Strax upptäcker han en predikstol av barnstorlek som inte tidigare funnits där och verkar avsedd bara för honom inför hans möte med prästen. Där finns också knäböjande gumma med drag av modern. K. är förflyttad till sin barndom i närvaro av sin mor och Kristus när han möter prästen. Inramningen säger oss att skulden emanerar från bardomen och handlar om moral.
Uppvaknandet Prästen som kallat på K. tillhör domstolen. Han är sträng när han står i den lilla predikstolen och hör K. tvivla på domstolens auktoritet. Prästen ryter ’Ser du då inte två steg framför dig?’. Prästen verkar frukta att K. är bortom räddning. När han så stiger ner från predikstolen är han mer ömsint och faderlig. K. känner prästens fasthet och värme och en tillit han saknat till andra människor. När prästen så berättar liknelsen om mannen från landet upplever K. att han kan utmana prästens slutsatser utan att förlora hans medkänsla. De resonerar kring den och byter perspektiv, de ömsom argumenterar ur mannens synvinkel ömsom ur dörrvaktens. Uppenbart representeras K. av mannen från landet men perspektivskiftena underlättar för K. att se sig själv från domstolens synvinkel. Liknelsen är invecklad och K. erkänner att han inte logiskt fångar innebörden. Han verkar ändå förstå att den säger något centralt om hans egen situation. Han vill gå tillbaka till sitt arbete men något håller honom kvar hos prästen. Intensivt värjer sig K. mot prästens avgörande förklaring, den att man inte behöver anse lagen för sann det räcker att anse den för nödvändig. Samtidigt verkar det sjunka in i K. att lagen är den grund som människan står på och inte logiskt kan härledas eller omkullkastas. Den får inte ifrågasättas eftersom vi då upphör att vara människor med känslor och kärleksbehov. Det är alltså nödvändigt att leva efter lagen för att vara en fungerande människa och att försöka runda lagen genom logiska resonemang är naivt. – Lagen är moralen och domstolsprocessen den härva av motsägelsefulla livslögner som hindrat K. från att förstå sitt förfelade liv. Domstolsprocessen är den dröm där K:s undermedvetna trängt upp till ytan och till slut gjort K. medveten om meningslösheten i sitt känslokalla liv. Han har för länge sedan förlorat förmågan att älska. Värst av allt han kan inte älska sig själv. – När Josef K. välkomnar sina bödlar och såsom mannen från landet såg skenet strömma ut ur lagens dörr före sin död, ser K. ett ljussken flamma till från två fönsterhalvor och en kvinna som sträcker armarna mot honom. Då kniven genomborrar hans hjärta anar han att ett kärleksfullt liv funnits inom räckhåll även för honom. Nu var allt försent! Skammen att inte kunnat älska skulle för evigt följa hans minne.
Comentarios