Pilar Quintana är en flerfaldigt prisad författare från Colombia. Hon föddes 1972 i Cali. Quintana utvaldes 2007 till en av Bogota39. Dvs en av de 39 främsta författarna i sydamerika som var yngre än 39 år. Hon har tilldelats Alfaguarapriset för Tiken. I en intervju av Adam Dalva på Barbara's Bookstore förklarar Quintana idéerna bakom romanen. Hon lyfter där fram moderskapet och att kvinnor bär skuldkänslor för allt möjligt. Hennes erfarenheter av urkrafterna i den Colombianska djungeln är också viktiga för henne. Intervjun är en timme lång och värd att lyssna på.
Tiken är närmast en kortroman men trots det rik på aktuella teman. Romanen fångar den colombianska djungelns livsfarliga djur och opålitliga väder likaväl som livets bräcklighet och orättvisor. Quintana lyckas också i förbigående skildra orättvisor mellan könen liksom kring ras, hudfärg och klass. Berättelsen utspelar sig i trakter väl kända av författaren. I en by vid Stillahavskusten nära Buenoventura i Colombia. Tidsmarkörerna är få vilket ger läsaren en känsla av allmängiltighet i berättelsen. Romanen är kronologiskt berättad förutom en lång tillbakablick på huvudpersonen Damaris uppväxt. Den är uppdelad i kapitel på bara några sidor vilket underlättar läsningen.
På ytan handlar boken om Damaris' och hennes man Rogelios fruktlösa försök att få barn och hur Damaris försöker lindra sin längtan genom att skaffa en valp. På ett djupare plan är romanen framför allt en påminnelse om vad skuldkänslor kan göra med en människa. Quintana är skicklig när hon låter valpens utveckling och kynne gräva allt djupare i Damaris inre. Handlingen stegras genom hela romanen för att sluta i ett lika tragiskt som logiskt crescendo. Romanen tål att jämföras med Franz Kafkas Processen när det gäller gestaltning av självdestruktivitet under övermäktig tyngd av skuldkänslor. På samma sätt som K. i Processen söker lindring genom att själv söka sig till något som kan straffa honom blir Damaris sinne så förvänt av skuldkänslor att hon längtar efter omgivningens dom och till och med önskar att hon fått ännu mer prygel för en oförskyld gärning tidigare i livet. Vi förstår tyngden som Damaris bär när hon inbillar sig att omgivningen ser hennes inbillade skuld i ögonen, i händerna och till och med känner den på lukten av henne. En skillnad finns emellertid till Processen, där K. är lika moraliskt skyldig och kapabel som Damaris är ett oskyldigt och hjälplöst offer.
Quintana låter djungeln med sina gamar, mygg och livsfarliga ormar vara ständigt närvarande liksom havet som tar de svagaste och djärvaste för att veckor senare återlämna dem halvt uppätna av allsköns havsdjur. Den otyglade djungeln, det glupska havet och det vidskepliga samhället både kittlar och skrämmer läsaren. Men framför allt är det en skickligt byggd fond som förstärker upplevelsen av Damaris utsatthet.
Mitt omdöme 6 av 10
Recensent Anders Filipsson
Författare Pilar Quintana
Förlag Rámus
Utgivningsår 2017
Antal sidor 106
